Jag arbetade i motvind. Jag blidkade, argumenterade och ställde mig in, men fick inget gehör. Jag ville bara det bästa! En känd tysk biltillverkare hade bestämt sig för att tillverka delar av karossen i sin mellanklassmodell av ett nytt, bättre stål. Problemet var att det här stålet var alldeles för hårt för de gamla produktionsmetoderna. Chefen för verktygstillverkningen ville absolut inte veta av ”min” lasermaskin. Istället ville han optimera de befintliga metoderna – något som skulle bli näst intill tekniskt omöjligt.

Det var bara en som jag lyckades övertyga att åtminstone ta en titt på lasermaskinen i Ditzingen. Det tog många ansträngande dagar att övertyga honom. Till slut fick vi bygga upp en testmaskin hos kunden. Mitt hjärta bankade och det kändes som att det plötsligt stannade. Under dygnet-runt-drift tvingade det hårda stålet vår maskin på knä och projektet höll på att helt gå åt skogen. Tillsammans med våra tillämpningsingenjörer och utvecklare jobbade vi extraskift och knåpade med maskinen tills den var redo för serieproduktionens tuffa förhållanden.

De oändliga samtalen dag ut och dag in tog på krafterna, men i slutändan gav det hela så mycket mer än bara sömnlösa nätter. Idag säljer vi årligen fler än 200 maskiner av den här typen till fordonsindustrin.