Glasbearbetning

Lasrar är överlägsna konventionella, mekaniska processer vid glasskärning. Medan den mekaniska skärningen av glas endast kan göras med mycket låga hastigheter för att undvika strukturella skador på grund av mikrosprickor och spänningar uppnår lasern betydligt snabbare bearbetningstider tack vare sin kontaktfria bearbetning. När konventionella metoder används förslits de mekaniska verktygen och kräver därför regelbundet underhåll för att garantera en jämn hög kvalitet för de tillverkade komponenterna. Detta är inte fallet vid lasern.

Vid en klassisk omodifierad laserstråle är den största intensiteten i fokus, dvs. långt över materialets ablationströskel. På detta sätt slösas mycket energi bort. Strålformningens principiella idé är att hitta en optimal fördelning av strålintensiteten för att förbättra processens effektivitet. Istället för att koncentrera den största intensiteten på ett mycket litet utrymme i strålens fokus fördelas strålintensiteten relativt jämnt över strålaxeln för att uppnå en maximal effektivitet. Därmed kan laserstrålens matningsrörelse (och därmed processens lönsamhet) ökas med flera storleksordningar upp till 1 meter per sekund och mer.

Sammanfattning: Det rätta valet av laserparametrar, t. ex. pulsenergi, pulsfrekvens och frekvens förhindrar uppkomsten av mikrosprickor och därigenom förhindras tidskrävande efterbearbetning.